Alex 2 månader

Imorgon blir Alex två månader. Tiden går så vansinnigt fort så det är inte klokt. Ja jag kommer antagligen skriva det varje gång han blir en ny månad. ;) Just för Alex del är det skönt att tiden går fort och han blir stor fort, bara för att hans mage krånglat så himla mycket och det blir bättre när han växer och magen mognar. Det är inte roligt att se honom bekymras så mycket av denna hemska pruttmage. Nu har jag dock varit utan mjölkprotein helt i tre veckor och det har verkligen blivit bättre. Senaste tre dagarna har det varit i princip helt bra. Han kan komma till ro och sova länge, är nöjd av att ligga själv och titta sig omkring, har inte gallskrikit i timtal som han kunde göra tidigare, vill inte amma hela tiden och har inte haft lika mycket pruttar. Insåg även att det inte är så klokt att överkonsumera sojaglassen då han blev extremt uppblåst efter att jag ätit denna. Han hade sjukt mkt magknip i tisdags efter att jag ätit den några dagar i rad. Det var så mkt pruttar så det smattrade högljutt från rumpan heela tiden, stackarn. Hemskt att vara uppblåst, är ju inte det minsta trevligt när man är det själv. Så himla skönt för min del också att det gett sig då det är otroligt stressande att ha en bebis som inte  är nöjd, särskilt inte då man har en storebror som också behöver uppmärksamhet och sen alla dagistider som ska passas. Har varit grinfärdig ett x antal ggr då jag insett att jag inte kommer att hinna i tid för att det är omöjligt att lägga ner Alex i vagnen. Sen kan ni ju gissa hur många gånger jag gått till och från dagis med en ledsen Alex då han sovit när jag lämnat hemmet men vaknat 1 minut senare på väg till dagis eller sovit hela vägen dit men vaknat på väg hem från dagis av att magen kniper. Stress och panik är något jag fått uppleva i stort sett varje dag sen Alex föddes så ni anar inte hur skönt det är när han äntligen börjar vara helt bra i magen. Hoppas det är som de flesta säger om barn som har kolik, att det upphör vid tre månaders ålder och att jag slipper avstå från mjölk någon längre tid, för det är så segt att måsta tänka på vad man äter hela tiden och lusläsa alla produkter.
 
Förra veckan var vi på läkarbesök på bvc, tvåmånaderskontroll. Allt var bra och han fick en ok-stämpel i rumpan! Det blev även vägning och mätning och han har växt massor sen sist!
 
Vikt: 5390 g (+ 935 g)
Längd: 59 cm (+ 2,5 cm)
Huvudomfång: 39,2 cm (+ 1,2 cm)
 
Nästa besök är nästa vecka, den 18/6.
 
Nu händer det mer och mer i Alex utveckling. Eftersom magen tagit upp den mesta energin av hans liv sen han föddes så har vi mest sett han bekymrad, men nu har han börjat skratta mer och mer. Han ler nästan varje gång man pratar med honom och han ser sig nyfiket omkring när man går runt med honom eller låter honom ligga på soffan/sängen. Eftersom han sover mer nu när magen inte är lika besvärlig så är han piggare då han väl är vaken och oftast väldigt nöjd. Det är så roligt att kunna glädjas mer med honom nu än att bara tycka synd om honom. Han har blivit himla stadig i nacken och håller själv upp huvudet en lång stund innan han lägger ner det mot den som håller i honom. 
Han har gått över helt till storlek 56 på kläder och det dröjer nog inte länge så är de för små, för han har växt i rasande fart sista veckorna. Ska bli roligt att se vad han växt nästa vecka och därefter är det en hel månad till nästa kontroll.
 
 
Lilla sjömannen ♥♥♥
Anna T
2014-06-14 @ 09:16:42

Åh vad jag känner igen mig från när Ebba var liten. Kunde inte lägga henne ifrån mig alls under de första tre månaderna, och ångesten över att alltid vara orolig över att man ätit nått som skulle ge henne ont i magen... Tur att ni har kommit förbi den "värsta" tiden, (om man får kalla det så, för mig var det iaf det), för oss vände det vid tre månader. :-) Så gullig han är på bilderna! :-)

Svar: Ja det är så jobbigt när man får bekymra sig över vad man ätit, man gör inte annat än tänker på om man törs äta det och det eller inte. Ja nu känns det som att det går åt rätt håll, så skönt att det gav sig efter tre månader för er, då hoppas jag det gör det för oss också :) ja han är så go. :) hoppas allt är bra med er. Kramar
Martina

Mamma
2014-06-15 @ 17:29:37

Så fin han är goprinsen <3




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Martina Sofia Larsson

Ad astra per aspera - Till stjärnorna genom svårigheter

RSS 2.0