Det var ett par år sen vi sågs så det var verkligen roligt att möta hennes sprudlande och glada leende igen när vi anlände till Stockholms central. Men jag måste bara säga. HERREGUD vilken jäkla stress. Ja, alla vet ju att det stressas till förbannelse där, men jag hade verkligen glömt bort det. Vi höll knappt på ta oss av tåget för att alla mer eller mindre störtade in så vi fick vänta till alla funnit sig en plats innan vi kunde kånka ut allt bagage. Och de ni tog sin tid med alla som bestämt skulle ha en plats på tåget och alla skulle SAMTIDIGT hitta sig en plats. Tur att tåget stod stilla ett tag för annars hade vi snällt fått åka med till nästa anhalt. Måttligt irriterande! Och nere på tunnelbanan blir man mer eller mindre omkullsprungen av alla stressande människor. PUH! Hur orkar man med denna stress i längden?!?!

 

Hos Malin tog vi det enbart lugnt, beställde hem sushi, fikade, pratade om livet i allmänhet, hyrde film och busade med Emil på leklandet Lekiz. Vi fick verkligen ordentlig kvalitetstid då vi bara var där två nätter innan det var dags att avsluta äventyret och bege sig hem till Kalix. Så på måndagmorgonen åkte vi tillsammans till Arlanda då Malin jobbar där, checkade in allt bagage och intog våra platser på flyget mot Luleå. 

 

Innan resan var jag orolig för att allt bagage skulle komma bort eller att de skulle missa att skicka med det så vi inte skulle få det på ett par dagar. Lyckligtvis drabbades vi inte av detta - förrän på hemresan då den stora väskan missades att skickas med. De beklagade så hemskt mycket, bjöd på fika och parkeringstillstånd till mammas bil då hon kommit för att möta upp oss. Hon hade en jobbresa inbokad så hennes flyg skulle inte gå förrän två timmar senare och hur tur var inte det. Nu fick vi oss en fikastund tillsammans medan jag väntade på resväskan och hon på sin flygresa. 

 

Hemma i Kalix möttes vi av Lucas och Tim som precis slutat skolan och gissa om Emil var glad att se dem. Älskade brorsorna ♥