Äntligen tror jag nog bestämt att jag kan säga att det börjar vara över.

 

 

Jag menar förståss Alex krångelmage. Senaste 4-5 dagarna har det varit i princip helt bra. Eller rättare sagt sen i söndags. Det var nog den där stugvistelsen som gjorde det. ;)

 

I söndags märkte vi sådan stor skillnad och det kändes faktiskt som att det blir ett slut på en konstant bekymrad gohjärtis. Provade dagen därpå äta sånt som innehåller mjölkprotein, inte direkt rena produkter, men sånt som ändå innehåller det på något vis. Bara för att se om han reagerade, vilket han inte gjorde. Har nu provat mig fram med smör i maten, smör på smörgåsen, grädde i maten osv.. Successivt försiktigt framåt. Och det har inte påverkat hans lillmage alls. Visst har han fortfarande mycket pruttar, jag masserar flera ggr om dagen och vi ger ännu massor av Minifom. Men han är inte bekymrad på det där sättet som han varit sen magen började krångla för sisådär 2 månader sen. Han ser så otroligt avslappnad ut nu, han jollrar och försöker prata massor, skrattar och ler jättemkt, är nöjd en bra stund för sig själv i babygymet, börjar inte gallskrika så fort han vaknar när han sovit i vagnen och han äter i godan ro, rapar därefer och är sedan hur nöjd som helst utan att ha minsta lilla magknip. När han sovit och vaknar ligger han bara och tittar sig omkring, tyst i väntan på att någon ska komma och ta upp honom.

 

Ni anar inte hur skönt och underbart härligt det är att se honom så besvärsfri. Att han får må bra, är glad och njuter av tillvaron. Vår älskade lilla goskruttis. ♥♥♥