Nu närmar det sig verkligen det där speciella datumet som vi så galet mkt längtar efter. Går idag in i vecka 35, bara 41 dagar kvar till beräknad förlossning.

 

Har en hel del förvärkar redan, om jag varit igång mer under dagen så drar värkarna igång på kvällen när jag sitter och tar det lugnt i soffan. I lördags blev jag nästan lite småorolig att det höll på sätta igång. Men tack och lov slutade det och värkarna är ännu inte i någon kraftig grad, så jag försöker tänka att det enbart är förvärkar, livmoderns träning inför vad som komma skall. Är fast beslutsam om att jag kommer gå över tiden. Har dock ändå packat bb-väskan, ifall att. Fick lite panik där i lördags när jag insåg att vi inte förberett nånting alls överhuvudtaget. Vi är så mitt i all renovering så vi har inte riktigt tid med en bebba ännu. Några veckor till får h*n gärna stanna där inne. ♥

 

Förutom förvärkar har jag av och till jävlig värk i ländryggen och fram ner mot ljumskarna. Som kraftig mensvärk. Bebis trycker sig neråt mycket och det riktigt sticker i hela bäckenet då. Och full rulle är det i magen, kan inte alls minnas att Emil levde om så mycket som denna bebba gör. Det sparkar så otroligt mycket hela tiden, precis som att det är världens busfrö där inne. Vårt lilla efterlängtade busfrö. ♥

 

Annars mår jag bara fint. Jag är så himla lycklig och mår så otroligt bra psykiskt. Det är något som mina graviditeter bidrar med en efter en. Psykiskt välmående. Känner mig glad hela tiden, känns som att kroppen spritter av lycka och jag fullkomligen älskar att vara gravid. Trots småkrämpor av och till. Skulle jag få välja skulle jag skaffa minst tio barn bara för att få vara gravid. Månne om honey är med på noterna där.. ;)