Idag är jag ledig, precis som igår. Och trots att jag bestämt mig för att det skulle bli en riktigt deppig dag igår så blev det inte det. Bara för att jag tillät mig att det skulle få vara det. Det blev faktiskt en riktigt bra dag, trots allt. Tog en promenad och fika med goaste kussen Susanne. En av dom som får mig att skratta glatt och högljutt för typ ingenting, ett sådär riktigt äkta skratt som värmer i hela ens själ och gör att energin åker från botten till max. Ett av mina lyckopiller. Och mitt i allt jyrande, svamlande, skrattande och tokigt vi har för oss har vi riktigt djupa samtal. Vi är på samma våglängd, delar samma tankar och kan prata om sånt man inte kan prata om med vem som hellst. Vi förstår varandra så bra. Betydelsefullt.

Efter promenaden blev det ridlektion för Andreas Hesse och det gick grymt bra. Fick så mycket träningstips och idéer på övningar, så nu vet jag verkligen vad jag ska träna på här framöver. Pinken skötte sig utmärkt och jag kunde lämna ridhuset med en lyckokänsla, en sådär bra känsla man har efter ett riktigt lyckat ridpass. Det som gör att ridningen är så givande.