Har senaste veckan läst bloggen lite då och då sen år tillbaka. Inte varje inlägg, utan mest ögnat igenom och kollat på bilder. Det har fått mig att sakna det här skrivandet massor. Jag spenderar så mycket tid på att kolla facebook och instagram varje dag så det känns som att man kastar bort sin tid på strunt, istället kan jag lägga ner den tiden på att skriva i bloggen, sånt som jag har kvar även sen. Jag älskar verkligen att sitta och läsa min blogg, se hur jag hade det och vad jag gjorde den och den månaden. Och jag saknar att skriva om känslor. För några år sen skrev jag så mkt om mina tankar och känslor och det är så otroligt givande idag att läsa. Man får upp ögonen på hur jag hade det, vad som var viktigast och gav lycka i livet. 

 

Idag har jag två barn och rollen som mamma. Det är stor skillnad på nu och för fem år sen. Livet handlar om så mycket andra saker än vad det gjorde förr. Det rullar som på så fort nuförtiden så man hinner inte ens stanna upp och fundera på hur man själv mår. Och pang! så är man helt plötsligt i en svacka, en depp-period och humöret är på botten. Känner att jag så lätt åker ner i ett negativt tänk, det är en så skör tråd man balanserar på från att vara glad och sprudlande till att bara sitta helt apatisk. Sömnbrist sömnbrist och åter sömnbrist. Det enda som kretsar i ens huvud nu är sömn, får man bara sova blir allt bra, då får man energi att vara lycklig. Visst är jag lycklig, men inte sådär lycklig som jag verkligen skulle vilja vara. Jag har inte energi helt enkelt. Och det gör att allt känns så lätt så negativt, man blir som fast i sin egna negativa tankebana och ser inte det där positiva i det negativa som man borde göra. För att inte tappa humöret helt. Man har så höga krav på sig att man ska vara lycklig. Bara för att man har en underbar sambo och två jättefina barn, för att man har allt det där man alltid drömt om och sa vara tacksam över, så ska man vara sprudlande glad och lycklig mest hela tiden. Och så är man inte det och då blir allt så mkt jobbigare.

 

När det nya året skålades in bestämde jag mig för att jag ska försöka tänka mer positivt, sänka kraven på mig själv, sluta ha förväntningar och bara leva här och nu utan några som helst krav på hur saker och ting ska vara. Det är dags att trycka på restart och börja om från noll med sig själv.

 

Så nu när jag läst mina absolut lyckligaste inlägg här i bloggen känner jag sån otrolig energi. Jag känner verkligen att jag ska gräva fram all positiv energi jag bara kan och försöka att bli den där tjejen/sambon/mamman jag verkligen vill vara. Som älskar sig själv och andra, som är glad, ledsen, arg, deppig, lycklig, olycklig, känslosam och mest av allt väldigt väldigt positiv.

 

 

Nuförtiden jobbar jag heltid igen sen 1 september då min mammaledighet tog slut, Alex fyller 2 år om knappt 3 månader, vi har bokat en utlandsresa i maj, husrenoveringen har tagit en paus och dagarna rullar på så snabbt att man ibland bara vill gråta. för att det känns som att man inte alltid tar vara på livet, så som man borde. Men det är ju något som aldrig är försent att ändra på. Har tänkt göra ett ordentligt försök iaf. ♥