Igår somnade han inom tio minuter. Idag tog det nästan en timme. Varför? Jo om man springer järnet fram och tillbaka i hallen samtidigt som man skriker så högt man kan, precis innan man ska gå och lägga sig, ja då är det svårt att finna någon ro att sen somna. Det var sista gången han fick utöva den aktiviteten på kvällskvisten precis innan läggdags. Var en otroligt ormig Emil i sängen och så mycket tjorv så jag trodde aldrig han skulle somna. Men jag kunde bara inte hindra honom med busandet för han hade så himla roligt. Han och storebror Tim busade på som aldrig förr och han skrattade och skrek så gott att det flödade myskärlek i hela mitt hjärta. Lilla goälsklingen. Han förgyller verkligen våra liv med kärlek. ♥

 

Men nu sover han gott i sin säng sen snart två timmar tillbaka, har avslutat ett långt samtal med käraste storasyster och nu ska jag enbart mysa i soffan med min stora kärlek och invänta att john blund knackar på för oss med.